När Lykkeliten kom till världen..
Nu är hon här! Vår fantastiska dotter Lykke! 28 oktober bestämde hon sig för att det var dags att möta världen, 5 dagar för tidigt. Det började den 26 oktober, måndagkväll. Jag gick och kissade, och märkte att slemproppen gått! Det betyder ju inte så mycket egentligen. Jens och jag satte oss i soffan, och skulle kolla på film, 3e vågen, Johan Falk. Men jag kände mig lite konstig, det kändes som jag inte hade kissat klart på nåt vis. Jag gick tillbaks till toan, och märkte att jag "läckte"!!! Shit tänkte jag, är det vattnet??? Äh, sa Jens, det är klart det inte är det, det är nåt i samband med slemproppen. Men jag kunde inte riktigt släppa det, utan ringde till specialistmödravården dan efter. Dom tyckte jag skulle komma in, så det gjorde jag. Och mycket riktigt, vattnet hade börjat sippra ut. Jag fick också göra ctg, som visade att jag hade sammandragningar som jag inte riktigt kände :-) Läkaren trodde att jag skulle komma igång ordentligt framåt kvällen/natten, men för säkerhets skull fick vi en tid för igångsättning på onsdagsmorgonen klockan 8. Men det behövdes inte, redan klockan 12 på dagen på tisdagen började det sätta fart, cirka 6 minuter mellan värkarna. Jag låg och kollade på gamla sex and the city avsnitt, och låg och stönade och stånkade :-)
Jens kom hem runt 17, och värkarna höll i sig, men enligt BB ska man komma först när det är 3 minuter mellan värkarna, så jag höll i. Framåt kvällen började det avta lite, och jag lyckades få cirka 1 timmes sömn. Men vid halv tre körde det igång ordentligt, och det var cirka 3 minuter mellan värkarna. Jag höll i hemma fram till halv fem, men sen tyckte vi att det var dags att ringa och höra med BB om det var dags att komma in. De tyckte gott att vi kunde komma. Sagt och gjort, Jens körde fram bilen, och jag tog med den packade väskan. Ett antal värkar hanns med i bilen, och även på parkeringen. Vi kom upp till förlossningen och jag var bara öppen 2 cenitmeter (!!!) Då trodde jag att dom skämtade. TIden gick och jag stånkade på, och öppnades cirka 1 centimeter i timmen. Jens var världens bästa och stöttade och pushade som bara den. Inte för mycket, utan alldeles alldeles lagom. Värkarna var sjukt långa, och vår lilla bebis var redo att komma ut väldigt tidigt, men min modermun hann inte riktigt med, så det tryckte på ordentligt. Jag kräktes som jag hade värsta maginfluensan, och vid kl 17 var smärtorna rikitigt jobbiga. Då sa barnmorskan "Liselott, vi skulle vilja ge dig lite morfin nu". "Aldrig i livet", skrek jag. Jag kämpade på med min lustgas, tens och akupunktur. Men tillslut gav jag med mig, och de fick ge mig en ryggbedövning. Och det var det bästa jag gjort. Jag kunde slappna av, och samla lite krafter. Jag var visserligen öppen 7 cm då, så läkarna var lite oense om jag skulle ha den eller inte, men GUD vad skönt det va!!! Men strax efter jag hade fått den, var jag öppen 10 cm och det var dags att försöka få ut det lilla underverket.
Tyvärr hade ryggbedövningen tagit bort krystvärkarna rätt så ordentligt, så det var bara att försöka få fram det lilla livet av egen kraft. Jag fick krysta i över 2 timmar, men sen till slut, kl 20,06 kom vår älskade dotter Lykke till världen. Hon är så underbar! Hon vägde 2870, och var 46 cm lång, och kom alltså till världen onsdag den 28 oktober.
Efter ett par timmar när vi fått mackor och varm choklad, var det dags att ta sig vidare till BB. Jens fick inte sova kvar, vilket kändes lite olustig, man är ju lite osäker som nybliven mamma. Men natten gick bra, Lykke sov hos mig i sängen, och vaknade knappt ingenting. På morgonen kom Jens igen, och vi satt mest och mös och försökte förstå att vi faktiskt hade blivit föräldrar, 5 dagar för tidigt. Lykkes största intresse märktes snart, hon ville amma, amma, amma, amma och amma!!! Mina bröstvårtor blödde, och det gjorde så svinigt ont. Men jag kände att jag så gärna ville amma, så jag höll i. Kvällen kom, och på grund av att mitt vatten gått så tidigt, fick vi inte åka hem, utan Lykke och jag var tvungna att vara kvar. Jens åkte runt 10 på kvällen. Och då började det. Jag sov 20 minuter den natten, jag ammade henne HELA NATTEN! Jesus vad ont jag hade, men vi körde på. VId 10 i sju på morgonen efter, ringde jag, lite ynklig till Jens och bad honom komma. Han kom, och jag fick sova ett par timmar. Dagen gick, Lykke fick träffa läkare, som undersökte henne, och allt var bra. Vi fick lov att åka hem senare den dagen! Underbart! Dock var det något konstigt på mitt ben, som dom misstänkte var en blodpropp, så jag var tvungen att vänta på akuttid på röntgen.... Det tog hela dan. Halv åtta på kvällen fick jag komma ner, som tur var så var det inget. Så vi kunde packa ihop våra grejer och åka hem! Det kändes helt fantastiskt.
Nätterna därefter har varit lite olika. Lykke har sovit några timmar i sträck vissa nätter, och andra har hon inte velat sova alls. Men det spelar liksom ingen roll, hon är världens finaste och bästa! Hon går stadigt upp i vikt, först gick hon förstås ner som alla gör, men inte så mycket, bara till 2720. 4 dagar senare var hon uppe i 2960, en vecka därefter vägde hon 3290. Igår var vi på läkarbesök, när hon var 3 veckor och en dag, och hon kan minsann redan fästa blicken, och hade gått upp till stadiga 3600, och var 50,5 cm lång. Och inatt har hon sovit sjukt bra, så jag känner mig riktigt utvilad.
Mamma är här, och har varit en riktigt bra avlastning. Nu håller vi på att sy gardiner till Lykkes rum. Strax kommer pappa också, så ska vi ha en riktig myshelg!
Vi har fått massa fina paket, bl.a. en snuttefilt och pippfilt av Lykkes kompis Olivia, en fin lite julklänning av Ylva, Henrik och Ebba. Och en massa fina kläder av faster Pernilla, Andreas och kusinerna Alvin och Philip. Farmor och farfar har också köpt en massa fint; jeans, bodys, små dressar och mycket mer. Mormor och morfar har också köpt en massa fint, kläder, påslakan och mycket mer. Det har kommit paket och kort på posten från Krystyna, från våra vänner i Österrike och från Stig och Ingrid Andersell.
Min fina Jenny och hennes Robert skickade fantastiska blommor till oss på BB. Det har även kommit blomsterbud från jobbet, både från City och Tybble. Tack alla goa kollegor!
Nu ska jag gå och hjälpa mamma, och snart är det mattajm för min lilla goding.
Jens kom hem runt 17, och värkarna höll i sig, men enligt BB ska man komma först när det är 3 minuter mellan värkarna, så jag höll i. Framåt kvällen började det avta lite, och jag lyckades få cirka 1 timmes sömn. Men vid halv tre körde det igång ordentligt, och det var cirka 3 minuter mellan värkarna. Jag höll i hemma fram till halv fem, men sen tyckte vi att det var dags att ringa och höra med BB om det var dags att komma in. De tyckte gott att vi kunde komma. Sagt och gjort, Jens körde fram bilen, och jag tog med den packade väskan. Ett antal värkar hanns med i bilen, och även på parkeringen. Vi kom upp till förlossningen och jag var bara öppen 2 cenitmeter (!!!) Då trodde jag att dom skämtade. TIden gick och jag stånkade på, och öppnades cirka 1 centimeter i timmen. Jens var världens bästa och stöttade och pushade som bara den. Inte för mycket, utan alldeles alldeles lagom. Värkarna var sjukt långa, och vår lilla bebis var redo att komma ut väldigt tidigt, men min modermun hann inte riktigt med, så det tryckte på ordentligt. Jag kräktes som jag hade värsta maginfluensan, och vid kl 17 var smärtorna rikitigt jobbiga. Då sa barnmorskan "Liselott, vi skulle vilja ge dig lite morfin nu". "Aldrig i livet", skrek jag. Jag kämpade på med min lustgas, tens och akupunktur. Men tillslut gav jag med mig, och de fick ge mig en ryggbedövning. Och det var det bästa jag gjort. Jag kunde slappna av, och samla lite krafter. Jag var visserligen öppen 7 cm då, så läkarna var lite oense om jag skulle ha den eller inte, men GUD vad skönt det va!!! Men strax efter jag hade fått den, var jag öppen 10 cm och det var dags att försöka få ut det lilla underverket.
Tyvärr hade ryggbedövningen tagit bort krystvärkarna rätt så ordentligt, så det var bara att försöka få fram det lilla livet av egen kraft. Jag fick krysta i över 2 timmar, men sen till slut, kl 20,06 kom vår älskade dotter Lykke till världen. Hon är så underbar! Hon vägde 2870, och var 46 cm lång, och kom alltså till världen onsdag den 28 oktober.
Efter ett par timmar när vi fått mackor och varm choklad, var det dags att ta sig vidare till BB. Jens fick inte sova kvar, vilket kändes lite olustig, man är ju lite osäker som nybliven mamma. Men natten gick bra, Lykke sov hos mig i sängen, och vaknade knappt ingenting. På morgonen kom Jens igen, och vi satt mest och mös och försökte förstå att vi faktiskt hade blivit föräldrar, 5 dagar för tidigt. Lykkes största intresse märktes snart, hon ville amma, amma, amma, amma och amma!!! Mina bröstvårtor blödde, och det gjorde så svinigt ont. Men jag kände att jag så gärna ville amma, så jag höll i. Kvällen kom, och på grund av att mitt vatten gått så tidigt, fick vi inte åka hem, utan Lykke och jag var tvungna att vara kvar. Jens åkte runt 10 på kvällen. Och då började det. Jag sov 20 minuter den natten, jag ammade henne HELA NATTEN! Jesus vad ont jag hade, men vi körde på. VId 10 i sju på morgonen efter, ringde jag, lite ynklig till Jens och bad honom komma. Han kom, och jag fick sova ett par timmar. Dagen gick, Lykke fick träffa läkare, som undersökte henne, och allt var bra. Vi fick lov att åka hem senare den dagen! Underbart! Dock var det något konstigt på mitt ben, som dom misstänkte var en blodpropp, så jag var tvungen att vänta på akuttid på röntgen.... Det tog hela dan. Halv åtta på kvällen fick jag komma ner, som tur var så var det inget. Så vi kunde packa ihop våra grejer och åka hem! Det kändes helt fantastiskt.
Nätterna därefter har varit lite olika. Lykke har sovit några timmar i sträck vissa nätter, och andra har hon inte velat sova alls. Men det spelar liksom ingen roll, hon är världens finaste och bästa! Hon går stadigt upp i vikt, först gick hon förstås ner som alla gör, men inte så mycket, bara till 2720. 4 dagar senare var hon uppe i 2960, en vecka därefter vägde hon 3290. Igår var vi på läkarbesök, när hon var 3 veckor och en dag, och hon kan minsann redan fästa blicken, och hade gått upp till stadiga 3600, och var 50,5 cm lång. Och inatt har hon sovit sjukt bra, så jag känner mig riktigt utvilad.
Mamma är här, och har varit en riktigt bra avlastning. Nu håller vi på att sy gardiner till Lykkes rum. Strax kommer pappa också, så ska vi ha en riktig myshelg!
Vi har fått massa fina paket, bl.a. en snuttefilt och pippfilt av Lykkes kompis Olivia, en fin lite julklänning av Ylva, Henrik och Ebba. Och en massa fina kläder av faster Pernilla, Andreas och kusinerna Alvin och Philip. Farmor och farfar har också köpt en massa fint; jeans, bodys, små dressar och mycket mer. Mormor och morfar har också köpt en massa fint, kläder, påslakan och mycket mer. Det har kommit paket och kort på posten från Krystyna, från våra vänner i Österrike och från Stig och Ingrid Andersell.
Min fina Jenny och hennes Robert skickade fantastiska blommor till oss på BB. Det har även kommit blomsterbud från jobbet, både från City och Tybble. Tack alla goa kollegor!
Nu ska jag gå och hjälpa mamma, och snart är det mattajm för min lilla goding.
