Sköna söndag

Söndagar är rätt sköna dar egentligen. Oftast (och förhoppningsvis) har man hunnit göra det man tänkt i helgen, och söndagen kan bli en välförtjänt soffdag.

I fredags började jag plugga till min licensiering, oh my god! Allvarligt talat, det var inte så längesen jag läste på universitetet, men det här känns som en klass för sig. Det får helt enkelt bli så att certifieringen får vänta tills jag kommer tillbaka från mammaledigheten. Tänk om vi kan få typ världens snällaste barn så att jag kan ägna lite av mammaledigheten till att plugga, vilket drömscenario. Helgen i övrigt har varit ganska lugn, igår morse var jag på ett medelpass med Martin, supersko med massa bra musik. Det är lite störigt att man inte kan rocka loss lika hårt som vanligt, men snart så! Nu är snart 31 veckor fullgångna, och på tisdag går jag in i vecka 32. Tiden går fort! Imorgon ska jag till barnmorskan igen, lyssna på hjärtljuden, det är alltid lika spännande! Idag var vi en sväng till IKEA (Jens favoritplats i världen, hehe) och skulle köpa en garderob, det blev inget. Vi hade lite olika uppfattningar om hur högt det fick va o.s.v. Men jag tänkte faktiskt ta med mig svärmor och svärfar ikväll när Jens spelar innebandy, så får han en trevlig överraskning när han kommer hem, ja om vi hunnit montera och få upp allt förstås :-)

Jag satt och kollade i en graviditetskalender om pyrets utveckling. Den väger ca 1800 gram (var sitter resten av kilona jag gått up då???) och är 43 cm lång, det är inte så jääättepyttelitet ändå! Skulle jag föda på beräknat datum, 2 november så är det 63 dar kvar. Gud vad tiden går! Jag har dock ställt in mig på att gå över en del, det känns som att alla gör det. Krämpor under graviditeten, nja, jag tycker det går bra måste jag säga! Även om jag har foglossning ibland så att jag har svårt att gå, men jag hade nog nästan trott att det skulle vart värre. Om inte förlossningen är för hemsk, så kan jag nog fortfarande tänka mig en 3-4 barn. Jens vill dock ha max 2, så vi får väl se var det slutar!

Jens systers lille Alvin mår fint, och sover bra och verkar va en av världens goaste bebisar. Det är dom så väl värda!

Nu ska vi strax bege oss till Kumla, vi ska äta hos Jens föräldrar. Jag ska försöka skriva ett par rader i morgon, och dokumentera hjärtslagen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0