Lykke & mammas äventyr

Jaha, då verkar det som att de flesta faktiskt vet; JENS OCH JAG SKA FÅ EN BEBIS! Det känns helt otroligt roligt och spännande, men samtidigt lite läskigt, ett helt nytt liv liksom!

Jag är nu i vecka 16 och börjar nog bli lite människa igen. Min graviditet började väldigt bra, mådde inte alls illa och tänkte att det här är väl inget :-) Men, sen kom vecka 7 (när jag egentligen trodde att jag var längre gången än jag var) och då kom illamåendet. Det började med att jag kräktes på mornarna, sån där mysig galla som vi alla älskar. Efter någon vecka började det där trappas upp och jag kräkte både på morgonen, runt lunch och nån gång på eftermiddagen. Jag och Jens hade en resa till Thailand bokad, men det vara bara att glömma. Resan lyckades vi sälja på blocket och semestern tog jag ut genom att ligga hemma och spy hela dagarna...Hmm... Sen kom den magiska veckan, vecka 12! Då började kräkningarna minska och jag började bli lite människa igen. Nu är det som sagt vecka 16, och jag har hittills gått ner till att kräka 1 dag i veckan, det ni!

Vi har varit på vårt första ultraljud, detta skedde i vecka 13! Det som kallas för KUB. Där får man någon form av siffra på hur stor risken är för att barnet ska ha kromosomförändringar. Vi fick risksiffran 1 på 20 000, vilket tydligen var det bästa man kunde få. Inte för att det är några garantier, men det är alltid skönt att höra. Det var hur coolt som helst att se den lilla minimänniskan sprattla runt. Det var en livlig liten krabat och först hade barnmorskan svårt att kunna mäta och få några bra bilder, men det gick bra tillslut. Den 1 juni är det dags igen, då är det ultraljud för när man är runt v 18.

I helgen har vi lyckats få till att glasa in vår altan, han är rätt händig min karl! Jag tänkte avnjuta kvällen där. Men först måste jag få till att baka tacopizza, jag har lovat min kära kollega Jenny att jag ska stå för matlådan imorgon, och jag kan ju inte gärna backa ur nu...